När får man skämta om saker som bygger på verkliga mänskliga katastrofer och tragedier? Det är ett spörsmål som sysselsätter mången humorarbetare som gärna vill vara först på bollen men helst också undvika lynchmobbens facklor och högafflar. Naturligtvis beror denna 'preskriptionstid' på tragedins omfattning. Tsunamin och Palmemordet är exempel på nationella tragedier det tog många år innan man vågade skoja om medan Fadde Darwich standuppremiär gick betydligt snabbare. Parametrarna är många och det krävs en otrolig fingertoppskänsla för att avgöra när tiden är mogen att lätta på skrattventilerna som enligt vissa är ett sätt att bearbeta det inträffade.
Eftersom jag är en försiktig typ (sk jävla fegis) så tror jag att jag inte tar någon större risk när jag visar följande klipp helt med syftet att apskratta åt den manliga bakgrundsdansaren i Donna Summers video till låten 'Love to love you baby'. Dels är han från ett annat land och dels spelades den in för 36 år sedan. Elva år innan Olof Palme blev skjuten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar